Nästan alla av oss har luckor i anteckningarna: en semestervecka, några bortglömda dagar, ett längre uppehåll. Det är normalt. Det är bara bra att veta hur man ska läsa sådana luckor.

Den viktigaste regeln: en saknad anteckning är saknad information — inte information om att ingenting hände. En dag utan anteckning är inte samma sak som en dag med anteckningen ”jag mår bra”. När du senare går igenom dina iakttagelser (eller visar dem för läkaren), behandla tomma dagar som ”vet inte”, inte som ”allt var bra”. Att läsa tomma dagar som bra dagar kan förvränga bilden — åt vilket håll vet ingen, eftersom det är just det du inte antecknade.

Därför hjälper tre olika slags anteckningar: ”jag har symtomet”, ”jag har inte symtomet” (det är en värdefull anteckning!) och — när du fyller i i efterhand — ”jag minns inte”. En kort anteckning ”ingen smärta” säger mer än en tom dag. Och om du lägger till något några dagar senare, markera att det är ett tillägg — till exempel med datumet då du lade till det. Då kan både du och läkaren skilja iakttagelsen från den dagen från det du rekonstruerar ur minnet.

Tar luckorna bort värdet av anteckningarna? Nej. Även oregelbundna anteckningar hjälper dig att se det som återkommer och förbereda frågor inför besöket. Du behöver inte heller ”ta igen” något — en ärlig dokumentation med luckor är bättre än en som fyllts i med tvång. Regelbundenhet är en nyttig vana, inte en skyldighet.

Och den viktigaste regeln av alla: anteckningar är aldrig en biljett till läkaren. Om något oroar dig, boka en tid så snart som möjligt — du kan komma utan några anteckningar. Vid plötsliga symtom, som mycket kraftig blödning eller plötslig svår smärta, sök hjälp akut.